Japanska officerare som var stationerade i Europa under kriget rapporterade hem vad som kom att revolutionera krigsmaktens syn på krig. I det globala kriget fanns det inga neutrala, krigen skulle säkerligen vara i mer än ett år, krigförande länder som ej kunde försörja sig med råmaterial förlorade. Arme ministeriet gav Korpral Koiso Kuniaki i uppdrag att undersöka landets beredskap i händelse av krig. Kuniaki reste runt i Japan och norra och centrala Kina. Resultatet av undersökningen var att Japan och de ockuperade områdena Formosa ( Taiwan ), Korea och södra Sakhalin ej kunde försörja Japan med de resurser som skulle behövas. Kina sades det var ett område som kunde ge det landet saknade. Den andra delen av Kuniakis plan var en stark ekonomi som kunde mobilisera landet i händelse av krig.
Eftersom landet inte kunde inleda krig mot Kina i nuläget valde man att börja planera ekonomin och mobilisation. Major Suzumura Koichi skickades till Europa för att studera industrin i de krigförande länderna. Detta resulterade i Krigsmaterial Mobilisation Lagen. Ett centralt styrande organ skulle i händelse av en konflikt ha kontroll över industrier som var viktiga för landets stridsberedskap. Denna nya organisation kom dock av avskaffas i november 1922.
Arbetet med Japans ekonomi kom igen först 1924 under nya arme minister Ugaki Kazunari. Han återinförde Krigsmaterial byrån och den nya Utrustnings byrån. Bägge skulle kontrolleras av Krigs ministeriet. PM Kato Takaaki blev vid samma tidpunkt tvungen att skära ner den nationella budgeten med 15% vilket innebar 30 miljoner Yen för försvaret. Resultatet av detta blev att fyra arme divisioner lades ner men Ugaki lyckades få tillbaka en del av sparpengarna för bildandet av nya moderna mekaniserade enheter. Takaaki gick även med på bildandet av en central mobilisations byrå och den inledde sitt arbete i Maj 1927.
Det naturliga valet för Japan att expandera och få tillgång till råmaterial var Manchuriet. Området var av oerhörd vikt för både armen och industrin på grund av järnvägslinjen som trafikerade mellan staden Mukden och hamnen Dairen. Genom att kontrollera denna linje kunde soldater snabbt transporteras till den ryska fronten i händelse av krig och för ekonomin på grund av att råmaterial transporterades från gruvorna till hamnen för att sedan skeppas till Japan. Flottan hade också intressen att säkra i Manchuriet. Dess fartyg var beroende av olja och Japan var beroende av importer från USA och Borneo. Vid denna tidpunkt hade syntetisk olja börjat produceras för flottan vid Fushon. Innan den japansk armen fick order att rycka in i norra Manchuriet så avvaktade man en eventuell reaktion från Sovjet. Men vid slutet av november 1931 så hade Stalin inte reagerat och ockupation slutfördes i december.
Natten den 7 juli 1937 övade ett kompani japanska soldater vid Marko Polo bron nära Peking och blev beskjutna. Japanerna såg detta som en del av ett större planerat anfall från General Sung Che-yuan från Nanking regimen. De japanska soldaterna förföljde fienden till dess baracker och lyckades döda ett fåtal. Denna isolerade händelse blommade ut i fullt krig som skulle vara i åtta år. Både Tokyo och Nanking gjorde inga nämnvärda politiska försök att isolera händelsen.
Den Japanska kabinetten under PM Konoe Fumimaro gjorde dock ett försök så att konflikten inte skulle spridas eftersom både han eller armen hade inte förutspått en större konflikt med Kina i nuläget. Det fanns dock starka krafter i Japan som arbetade åt andra hållet. En stark grupp civila tjänstemän, politiker, handelsmänn och journalister som blivit frustrerade över dess minskade inflytande använde Marko Polo händelsen för att angripa regeringen. De såg händelsen som ett tecken på växande kinesiskt inflytande och arrogans som måste tyglas.
Konoe kände av pressen på honom och kände sig tvungen att agera mer än bara starta lokala förhandlingar med Nanking. Den 11 godkände kabinetten armens plan att skicka tre divisioner till området. Samtidigt hölls det samtal om vapen vila men Nanking regeringen förbjöd Sung att förhandla fram ett avtal. Chiang Kai-shek var även han under stor press att anfalla de japanska styrkorna efter händelsen. Chiangs strategi gick ut på att Japan var ovilligt att starta ett nytt krig och att de ledande nationerna skulle utöva politisk press på Kanoe att retirera. Kriget kom dock att eskalera och snart hade de japanska styrkorna kontroll över Peking-Tientsin området. Kriget fortsatte att spridas i Augusti sedan en kinesisk säkerhets officer dödat en japansk matros i Shanghai. Samtidigt som konflikten nu hade blommat ut i fullt krig valde både den Kinesiska såväl som den Japanska regeringen att kalla det för en " gränsintermezzo " eftersom båda länderna förlitade sig på råmaterial eller vapen från andra länder. Att kalla det för krig skulle ha komplicerat den försörjningen. Medan Japan vann de stora slagen kom deras position i världen bli allt mer prekär.
Japan hade nu blivit indragen i en konflikt utan klara mål och utan ett synbart slut. Deras mål hade varit att främja det Japanska-Manchuko-Kinesiska samarbetet för att bekämpa kommunism och minska västmakternas inflytande i Kina. Detta var ett orealistiskt mål eftersom den anti-japanska känslan skulle förstärkas och landet litade på Soviet och väst för att kunna bekämpa japanerna. Samtidigt skulle kriget sätta stor press på Japans redan anstränga ekonomi och råmaterial som byggdes upp målmedvetet för ett stort krig med Soviet eller västmakterna. Istället för att försöka begränsa konflikten talade PM Kanoe om för nationen att en " spirituell mobilisation " behövdes och att de skulle förbereda sig för en utdragen kamp. Han förklarade konflikten med att Kina länge nonchalerat Japans legitima rättigheter och intressen och måste straffas. I början av oktober så gjordes dock ett försök att medla med hjälp av Tyskland men Kina räknade med stöd från västmakterna och vägrade. Den 24 november slutade en konferens i Bryssel och till Kinas stora besvikelse så blev resultatet bara ett milt stöd från västmakterna. Chiang Kai-shek gick då med på tysk medling men vid denna tidpunkt hade kriget medfört stora militära framgångar för Japanerna. Japanska styrkor landade vid Hangchow Bay söder om Shanghai och attackerade staden från sidan och lyckades inta staden. Denna stora framgång hotade Nanking och den 1 december togs ett beslut av den nationalistiska regeringen att lämna staden och den intogs av Japanska styrkor utan större strider den 13 december. Under detta intåg så avrättade Japanerna 200 000 kineser vilket svärtade landets rykte avsevärt och hjälpte till att fördjupa den alltmer politiska isolation som Japan befann sig i.
Japans expansion i Kina 1938-39
Början av 1938 såg stora förändringar inom Stilla Havs regionen. Tyskland bröt sitt nu fem år långa samarbete med Kina och valde att öppet stöda Japan. Den Japanska regeringen valde att inte längre erkänna Chiang Kai-shek som legitim ledare för Kina och började planera en pro-Japansk regering. Samtidigt så började västmakterna kritisera Japan med hårdare ord. Även Sovjet insåg att de möjligen skulle hjälpa Kina i större utsträckning för att hindra den Japanska expansionen. Hitlers val att stödja Japan låg i att han ville ockupera Österrike och Tjeckoslovakien och insåg att Japanska framgångar i Asien möjligen skulle distrahera England och Sovjet. I ett tal till riksdagen den 20 februari så berömde Hitler Japans kamp mot kommunismen och att de snart skulle erkänna Manchuko regeringen ( Manchuriet ockuperades av Japan i början av 30-talet och en pro-Japansk regering tillsattes ). För Japan var detta goda nyheter på grund av den politiska isolationen. Seriösa samtal började nu hållas mellan länderna om att fördjupa samarbetet genom ett avtal. I Tokyo så kom " Axis Faktionen " som stödde den utvecklingen att ledas av den nyligen återkallade svenske ambassadören Shiratori Toshio.
Under våren 1938 så ville den Japanska regeringen försöka att dra ner på de militära operationerna i Kina så att kriget kunde avslutas så snabbt som möjligt. De ville förbereda sig för en total mobilisation och krig med Sovjet. Men kriget expanderade och den Japanska armen ville expandera kriget från området runt Nanking och möjligen ockupera Hsuchow och Hankow eftersom de Japanska styrkorna ständigt anfölls runt Nanking. Den förstnämnde staden ockuperades i slutet av Maj och mer operationer planerades vilket inte överensstämde med vad den Japanska regeringen ville. Eftersom Konoe insåg att sådan operationer skulle kosta så ville man försöka med en diplomatisk ansträngning samtidigt och avsatte utrikesminister Hirota och tillsatte general Ugaki Kazushige. Hirota var en känd anti-nationalist och var därför ej lämplig för denna nya politik. Ugaki insåg att Chiang Kai.shek var symbolen för Kinas nationalism och ville sluta fred så att båda länderna kunde samarbeta mot Sovjet. För Ugaki var det självklart att norra Kina skulle fortsätta att ockuperas och att Machuriet skulle vara oberoende. Men det fanns starka motsättningar mot denna nya vänligare inställning och ett speciellt Kina departement bildades som skulle handlägga alla beslut gällande Kina. Ugaki såg detta som ett svek från Kanoe och avgick bara fyra månader efter ha tillträtt. Vid samma tidpunkt så blossade en gränsstrid upp mellan Sovjet och Japan. Japan förlorade vilket visade att de var helt oförberedda för en större konflikt mot Sovjet. Innan någon större skada skett så skrevs ett fredsavtal under i Moskva.
Efterträdaren till Ugaki blev Arita Hichiro. Arita ansågs tillhöra den radikala delen av UD och hade även 1936 tjänat som utrikesminister. Med den nya ministern fortsatte offensiven i Kina och efter enbart 16 månader sedan kriget bröt hade Japan lyckats erövra samtliga av de större städerna medan motståndarna kontrollerade den enorma landsbygden från vilket de kunde hota Japanerna. Arita insåg att om förhandlingar inleddes med västmakterna angående Kina så skulle han bli tvungen att offra mycket av det som vunnits. Japan valde att för första gången proklamera en ny ordning i Asien och att lämna Washington avtalet som bestod av riktlinjer om hur länder fick bete sig. Dessa var avtal som kom fram efter första världskriget och dessa lämnade nu Japan vilket inte uppskattades i Washington. Även samarbetet med Tyskland angående en militär pakt mot Sovjet fortsatte. För den amerikanska ledningen var detta för mycket och planer på att inte förnya handelsavtalet med Japan och att ge Kina lån började planeras. President Roosevelt valde att som första steg bevilja Kina ett lån på 25 miljoner dollar och avvakta med handelsavtalet.
Med ett allt mer aggressivt USA som nu även börjat hjälpa Kina valde Japan att bilda en pro-Japansk regering i Kina med vilket man kunde få ett diplomatiskt slut på kriget. Mannen man valde blev Wang Ching-wei, en av nationalisternas ledare. Han flög till Hanoi den 20 december för att inleda planeringen. Som eftergift för Wang skulle Japan erkänna Kinas territoriella suveränitet och en gradvis reträtt från tagna områden. Den andra parten skulle bli tvungen att erkänna Manchuriet och det Japan-Manchuriet-Kinesiska samarbetet när det gäller ekonomi och motståndet mot kommunism. Eftersom Japan erövrat många viktiga Kinesiska områden såg sig Wang tvungen att acceptera och han ville även se sig som nationens räddare. Chiang var emot detta och uppmanade sina landsmän att inte gå på denna fälla. Även västmakterna var emot denna plan och meddelade Chiang att de aldrig skulle acceptera den nya regeringen.
Konoe avgick som PM den 4 januari 1939 på grund av den utdragna konflikten med Kina och kabinettens oförmåga att handla angående pakten med Tyskland. Efterträdaren blev höger politikern Hiranuma Kiichiro som behöll både krigsminister Itagaki och utrikesminister Arita. Båda dessa herrar hade starka motsättningar angående Tyskland och den motsättningen fortsatte. Itagaki var för en pakt medan Arita var mer skeptisk. En kompromiss förhandlades fram där Japan skulle lova Tyskland och Italien att ingå i en militär pakt mot Sovjet men att förbehålla sig rätten att stå utanför om kriget kom att inkludera Frankrike och England. Detta var en kompromiss som var oacceptabel för Tyskland och Italien.
Händelser i Europa kom att nu att påverka Japan och dess politik. Hitler valde att i mars 1939 ockupera resten av Tjeckoslovakien vilket betydde att han ignorerat München avtalet. Den engelska PM Chamberlain hade nu tröttnat på att ge med sig och valde att garantera Polens säkerhet vid ett tyskt anfall. Både England och Frankrike skulle hjälpa landet militärt mot Tyskland. USA som vid denna tidpunkt var mer intresserad av Stilla Havs regionen än Europa märkte att försöken att tillgodose Hitlers önskningar ej fungerade och ville inte göra samma misstag med Japan. Japan insåg att en konflikt i Europa skulle medföra stora förändringar i världen och ville förbereda sig för att dra fördel av den. De förutsåg krig mellan Tyskland och de anglo-amerikanska länderna 1941 eller 1942. De började planera ett slut på Kina konflikten för att vara redo och flottan ockuperade ön Hainan och Spratly öarna i februari respektive mars. Flottan ville därmed vara i en bättre position gentemot de engelska, franska och holländska besittningarna. Men sommaren 1939 kom att medföra två stora nederlag för Japan. En ny gränskonflikt blossade upp med Sovjet och kom att växa alltmer. Samtidigt så gick förhandlingarna med Tyskland dåligt och Hitler valde att skriva under en non-agressionspakt med Stalin och på grund av detta avtal så avgick PM Hiranuma och ersattes av general Abe Nobuyuki.
Ett av kraven från den sovjetiska utrikesministern Molotov var att Tyskland skulle utöva sitt politiska inflytande över Japan och skapa bättre relationer mellan länderna för att förhindra framtida gränskonflikter. Hitler gick med på detta krav och gav utrikesminister Ribbentorp order att säga följande till Molotov " …..Slutligen går Tyskland med på att använda sitt inflytande till att förbättra och befästa de rysk-japanska relationerna ".
På kort sikt skulle dock avtalet visa sig vara negativt för Japan eftersom detta medförde att ryska styrkor kunde förflyttas till öst för en offensiv som skulle ha den effekten att Japan skulle tänka två gånger innan de valde att starta en konflikt med Sovjet igen. Den 26 juli meddelade Washington till Tokyo att de skulle säga upp handelsavtalet från 1911 och enligt avtalet skulle detta ske 6 månader efter underrättandet. Det betydde januari 1940 och eftersom Japan importerade viktiga råmaterial från USA så skulle detta han en betydande effekt på japans industri och krigsberedskap. Japan ansåg sig nu tvungen att ingå i en pakt med Tyskland och Italien så att dom inte skulle stå ensamma.
Klicka här för del 2: Japans väg mot Pearl Harbour